NU har jag registrerat mitt företag! Wiiiii!!! Det är dock inte helt säkert att jag startar det ändå, men eftersom jag vet att det kan ta en hel oändlighet innan man får sitt företag registrerat och innan företagsnamnet godkänns har jag fått rådet att registrera det redan nu. Det kostade hela 900 kronor att registrera det och jag hoppas att jag får mitt förstahandsval på företagsnamn.

Det känns skönt, riktigt skönt faktiskt att jag äntligen har registrerat mitt nya företag. Jag känner mig modig och så känns det minst sagt lite läskigt, men det SKA gå helt fantastiskt bra.

Så om du söker jobb kan du återkomma om ett år för då är jag ju global och kan erbjuda dig arbete i princip vart som helst i världen!

I fredags var jag ute och åt lunch med en kund till mig. Han har köpt tidigare och kommer förmodligen att köpa igen. Vi har fått en riktigt bra kontakt redan från första stund och han är en sådan som verkligen kan prata. Han pratar till och med mer än vad jag gör och då kan man verkligen prata, det kan jag lova!

Jag har hela tiden upplevt att han har varit lite smått privat när jag talat med honom, men det har inte varit på nivån att det riktigt har stört mig. Inför lunchen kände jag dock att jag var lite nervös, jag visste inte varför egentligen men så var det. Redan när vi träffades så insåg jag varför, tidigare har vi bara träffats kort när vi diskuterat affärer och så men aldrig på lunch eller under lite mer avslappnade former. När vi träffades och jag var på väg att sträcka fram min hand för att hälsa kramar han om mig. Jag vet inte med det känns lite för mycket, han är ju trots allt min kund.

Under lunchen blir han allt mer privat, han berättar om sina svettproblem och påföljande operation som tydligen hade misslyckats. DON'T WANT TO KNOW!!! Jisses, är inte det att gå lite för långt att berätta i detalj hur han svettas? Isch! Dessutom luskar han i om jag är singel eller inte, vart jag bor och vad jag tycker om att göra på min fritid. Visst, många av dessa saker är inte så big deal egentligen, men det var nog sättet han gjorde det på. Han är inte bara personlig i sitt sätt utan även väldigt privat. Vissa som frågar samma frågor håller ändå en viss distans, men den här mannen tar sig liksom in, eller försöker i alla fall.

Visst han pratar om sina barn och sambo lite grann, men allt det andra han pratar om är så mycket mer. Han berättar hur han kollar in kvinnorna i grannskapet på stranden och massa sådana saker. I DON'T WANT TO KNOW! Han berättar om hur han kollar in brudar samtidigt som han uppenbart inte har något emot att vid alla möjliga tillfällen ta i mig, på min arm, axel eller hand.

Jag vet inte, jag kanske är lite väl känslig i detta fall, men sättet han är på är precis desamma som min väns man... och min väns man försökte ju i slutändan att få mig i säng. Den här mannen beter sig på ett sätt som gör att jag inte alls har lust att ha fortsatt kontakt med honom. Tyvärr hjälper ju inte det, jag har ju inte råd att tacka nej till jobb hur som helst. Jag blir dessutom förbannad på män som gör så här, som passerar gränserna när det är i en affärssituation. De sätter mig i en sits där jag inte uppenbart kan ta avstånd från dem utan måste fortsätta att vara trevlig för de passerar ju aldrig gränserna så pass mycket att jag verkligen kan sätta stopp.

Lena Endré är helt fantastiskt vacker och dessutom en av Sveriges bästa skådespelare. Jag bara älskar denna reklam och reklam är annars något jag inte alls brukar tycka om...

Plats: Systembolaget, kassa 3, Vasagatan, Stockholm

Tid: Torsdag den 14 maj 2009, 18:09

Tänk er senariot... när jag kommer fram till kassan är det kanske sex personer före mig i kön. Det finns bara en kassa öppen och den som står näst i kön för att betala är mycket trevlig att se på. Denna trevlighet försvinner dock snabbt och efter någon minut är det en mans tur att betala som har två vita boxviner. Han är runt 40-45 år och är mycket välklädd i kostym, han ser mycket affärsmässig ut och hela uppenbarelse skriker framgångsrik affärsman. När det är hans tur i kassan utspelar sig följande senario:

Affärsmannen = AM

Systembolagskassören = SK

AM: Jag ska åka till Halmstad i morgon. Om jag fryser in vinet över natten, tar fram det och lägger det i blien under dagen så bör det väl vara tinat till kvällen va? Det borde väl funka?

SK: Eeeh... frysa in vinet? Så att det blir djupfryst först allstå? Jaa eeeh jo det går väl kanske... men det är nog inte så bra för vinet...

AM: Ja men jag vill ju att det ska vara kylt när jag kommer fram på kvällen, det är ju ändå bara  box-vin...

SK: Hmm... njae eller... Jag ser hur han har svårt att hålla sig för skratt. 

AM: Ja men det borde väl vara tinat till dess va? Du menar alltså att det förstör smaken eller?

SK: Mmm, jo...

Mary står tre personer bort i kön och mannen kan inte undgå att höra hennes fnissande. Jag ska erkänna att jag hade god lust att säga åt honom att köpa en frysväska med några frysklampar istället, men jag höll tyst... eller nästan i alla fall... förutom fnisset.

att TV-kvällen är så lång. Först Uggly Betty klockan åtta, därefter Desperata... men den tittar jag mest på i brist på annat. Sen kommer Christine, visst är hon väl underbar? Sist men inte minst Brothers and sisters, en av de bästa serierna ever... eller nåt, typ.

Christine here I come!

lär man känna varandra ganska så väl. Framför allt när tre av de fyra är unga kvinnor i ungefär samma ålder. I början pratar man lite allmänt om saker och ting som händer i ens liv. Det är ganska så opersonligt och framför allt helt oprivat. Med tiden lär man känna varandra lite bättre och till slut tycks man bli som familjemedlemmar.

Samtalsämnena är från början är om man ska vara ärlig ganska så ointressanta. Med tiden blir dem dock allt mer intressanta. Jag kan bara säga att till slut verkar ingenting bli alltför privat.

Good or bad? Jag vet inte, men det är ganska så skönt i alla fall.

OUCH!!!

men fan det är någonting som gör att jag bara inte gillar hans utseende. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det... Det sjuka är ju att jag gillar honom, han är rolig, smart, så där lagom ironisk och ändå tillräckligt seriös för att man ska ta honom på allvar. Men jag gillar inte riktigt hans utseende trots att han egentligen ser helt ok ut. What to do? Jag skiter i det i vanlig ordning, eller? Jaa?